Ardrekistan

Ardrekistan är ett för Sverige unikt, mycket vackert och välbevarat monument av sandsten från tiden för övergången till kristendomen omkring år 1100. Dess blandning av hedniska motiv, runinskriftens kors och kristna bön samt dess troliga placering inne i Ardres första kyrka som ett minnesmärke över kvinnan Ailikn, ger en detaljerad inblick i Gotlands kristnande.
Ailikn (’alltid god’) kan ha varit en av initiativtagarna till byggandet av Ardres första kyrka.

Ardrekistan är, trots olikheter i form och utförande, en gotländsk motsvarighet till de tidigkristna gravmonument som finns på fastlandet, särskilt i Östergötland, och dateras till ca 1000-1130. Dessa kallas även för Eskilstunakistor efter den första som hittades 1912 i Eskilstuna. Eskilstunakistorna skapades med inspiration från den anglosaxiska traditionen och består av fem stycken ornerade stenhällar; två sidohällar, två gavelhällar och en lockhäll. Ardrekistan saknar lockhäll. Eskilstunakistan placerades ovanpå graven.

Kistdelarna hittades år 1900 under det dåvarande kyrkgolvet i samband med renoveringsarbete.

De två långsidorna, även kallade sidohällar, är nästan fullständigt bevarade. De är 62 cm höga och 82 cm breda.
Kortsidorna, även kallade gavelhällar, är fragmentariska. De är 72 cm höga och 50-55 cm breda. Delarnas tjocklek varierar mellan 3 och 6 cm. Samtliga bevarade delar är rikt ornerade med reliefhuggna motiv av scener i vilka människor och människoliknande gestalter agerar tillsammans med mer eller mindre naturtrogna djuravbildningar. Alla fyra hällar har runristade kantbårder. Pigmentrester av mönja avslöjar att stenkistan varit färglagd i rött i dess nedsänkta partier. Färgresterna samt frånvaron av vittring tyder på att kistan har varit placerad inne i kyrkan. 

Foten på Ardrekistans ena gavelhäll är betydligt högre än sidohällarnas fotdelar, vilket kan tyda på att att gavelhällarnas fotdelar varit nedsatta i den äldsta kyrkans jordgolv för att ge fäste åt kistan. Hålen i sidohällarnas överdelar tyder på att stänger varit monterade för att skapa nödvändig stabilitet i kistan.

Kistan är för liten för att rymma en människokropp. Kristendomen krävde jordbegravning.
En möjlig förklaring till denna diskrepans är att Ailikns släkt delvis ville behålla sina gamla begravningsriter trots att de blivit kristna. Detta innebar i så fall att Ailikn brändes och resterna lades i kistan, vilket förutsätter ett icke bevarat lock.
Frånvaron av lock antyder att Ardrekistan varit ett ”tomt” gravmonument, där Ailikn kan ha begravts under Ardrekistan.

Kistan finns numera utställd på Historiska muséet i Stockholm, https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=44509_HST&e=no&l=sv