Runinskriften

I Norden användes cirka 800-1200 två varianter av runor:

långkvistrunor (normalrunor eller danska runor)
kortkvistrunor (svensk–norska runor)

Stungna runor, där prick sätts i runan, började användas cirka år 1000 för att utöka antal tecken.

Runinskriften är gjord med långkvistrunor, med stungna runor för e och y.

Inskriften tycks inte ha något samband med bilder och ornamentik.
Runinskriften startar nere till vänster på sidohäll V, fortsätter på gavelhäll I, sidohäll VI och slutar på den försvunna underkanten av gavelhäll II.
(: är skiljetecken, (X runor) antal försvunna runor)

sidohäll V : syniR : liknatar (3 runor) arua : merki : kut : ebtir : ailikni : kunu : koþa : moþur :

gavelhäll I (24 runor) s :auk : kiaRuataR : auk : liknuiaR :

sidohäll VI : kuþa(18 runor)n : heni : auk : kieruantum : merki : m(9 runor)ua : aR : men : sin :

gavelhäll II (XX runor) R : i : karþum : aR : uaR : uiue meR : : h (XX runor)

Translittererat lyder inskriptionen (kursiv text = förmodad text för försvunna runor)

Liknats söner (lät göra) ett gott minnesmärke efter Ailikn, en god kvinna, moder (till Aivat och Ottar). Gairvat och Liknvi.

Gud (och Guds moder vare nådig) mot henne och mot dem som göra minnesvården, (den största) som man kan se (. Hon var enda dotter till Aibjörn) i Garda, som var med Vive ...

Förmodligen har runinskriften fortsatt på den nedre kanten av gavelhäll II, eventuellt med en beskrivning av Aibjörns bragder i österled tillsammans med Vive.

"god" är ett vanligt omdömesord i runinskrifter, kan närmast översättas med "duglig.

Ardrekistan beskrivs utförligt i Sveriges runinskrifter som G114, där G står för Gotland (sri_gotland_b11_d01_text_3_85-137).

Mer information: https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/att-lasa-runor-och-runinskrifter/