Bilder och ornamentik
Runexperten Magnus Källström skrev 2022 följande i en artikel i Populär Arkeologi:
”Ardrekistan har tillkommit på initiativ av Liknats söner till minne av deras mor Ailikn, vars namn betyder 'alltid god'.
På de tyvärr fragmentariska kortsidorna avbildas en våldsam strid, där man bland annat ser ett koltklätt barn ligga framstupa på marken samtidigt som en annan liggande figur får ett spjut i magen. På den motstående kortsidan avbildas en något större pojke som får en kraftig knuff av en skrikande yxbärande man med uppspärrade ögon, som samtidigt trampar på en man strax nedan, som dignar under bördan. Detta kan inte beskrivas som något annat än en ren massaker.
Längst ned på den första sidan (egen notering: gavelhäll I) avbildas Oden på sin åttafotade häst Sleipner. Det troligaste är att det som avbildas är Ragnarök eller en av de brödrastrider som enligt Valans spådom föregår den sista striden och världens undergång. Samtidigt är kistan inte något hedniskt monument, utan inskriften ser ut att ha innehållit en kristen bön med förhoppningen att Gud och Guds moder ska vara nådiga mot Ailikn och de som lät göra monumentet.
Frågan är vad som egentligen sker på kistans bägge långsidor. På den ena sidan ser man två runormar, med långa dubbla tungor, som hålls samman av något som först ser ut som en bandknut, men som vid närmare betraktande visar sig vara en kvinna med nedböjt huvud, som håller om de båda ormarnas halsar. Ovanför henne avbildas en liten springande man med svärd i bältet som verkar tömma ett litet dryckeshorn i flykten. Den andra långsidan domineras av två stora motställda fyrfotadjur, som biter över sina egna halsar och omges av ett virrvarr av mindre ormar. Längst ned ligger en man som troligen har fallit omkull i kampen mot dessa, men som ännu kämpar även om det kan se ut som om han ligger lite lojt tillbakalutad. En annan man står ännu rakryggad och försvarar ett litet koltbarn som han bär på axeln mot de attackerande småormarna.
Detta måste väl vara en framställning av kampen mot de onda makterna, som med gemensamma krafter bekämpas och fjättras, där framtiden tillhör det lilla barnet.”
Den omkullfallna mannen har tolkats som hjälten i ormgropen, Gunnar i Völsungasagan.
Hultgård har några från Källström avvikande bildtolkningar (Hultgård 2017:175-180).
Mannen med koltbarnet på axeln har tolkats som Kristoffer som bär Kristus (Thunmark-Nylén 1990).
Ardrekistan domineras av en starkt stiliserad djurornamentik i den s.k. Urnes-stilen (efter stavkyrkan Urnes i västra Norge). Karakteristiskt för stilen är det ”stora djuret”, som avbildas med mycket långa och smala extremiteter, lång hals och smäckert huvud. Andra drag är en tydlig asymmetri, en växelverkan mellan breda och smala linjer, långa, smala motiv och en jämn och gradvis smalare linjeföring. Stilen innefattar också flätmönster med smala S- eller åttaformade bandslingor. Stilen i sin helhet brukar uppfattas som luftig, spänstig och elegant.
Ardrekistans sidohäll VI är ett utsökt exempel på avancerad djurornamentik, som initialt ger ett nästan förvirrat intryck, men närmare studium visar på bestämda regler i dess uppbyggnad.
Urnes-stilen utgör den sista höjdpunkten i denna hedniska nordiska ornamentik, med tydliga engelska kontakter.
Runinskriften på bildsten från Hogrän visar att på Gotland kallades ”drakslingorna” för ormödlor (ormaluR).
Ornamentet som håller samman ormödleslingorna kallas för iriskt koppel. ”Kopplet” kan se ut på många olika sätt
men den sammanhållande delen är alltid utformad som en kringla. Namnet ”iriskt” är förmodligen vilseledande då
det även kan ha ett östligt ursprung (Nylén 1979:80-81).
Sidohäll V har två iriska koppel i mitten på hällen. Det nedre kopplet är utformat som en kvinna med särk och två fötter.
Mellan kopplena finns en mansgestalt med dryckeshorn och svärdfäste samt eventuellt en upp- och nervänd
halvsittande mansgestalt hållande en dolk.
