Ailikns historia

Ardrekistan och dvärgstenen G113 ger en unik inblick i en gotländsk familj på slutet av 1000-talet.

Ailikn var gift med Liknat. Deras söner Ottar, Gairvat och Aivat reste dvärgstenen G113 över fadern Liknat, "en rask man". De fyra korsen som inleder och avslutar runinskriften visar att Liknat var kristen. Människofiguren på framsidan skulle kunna vara Oden som håller upp sin guldring Draupner. Var nionde natt ”dröp” åtta nya guldringar ned från Draupner. Dvärgstenen har förmodligen stått utomhus, kanske under korsets takdropp vilket var den förnämaste platsen på kyrkogården.

Ardrekistan är även den uppförd av Ailikns söner. Runinskriften nämner även sönernas syster Liknvi.

Eftersom Liknat inte nämns dog han före Ailikn.

Ardrekistan har varit placerad inne i Ardres första kyrka, vilken förmodligen var en stavkyrka med jordgolv.

Ailikn begravdes antagligen under kistan i slutet av 1000-talet.

Kombinationen av hednisk ornamentik och kristna symboler i runinskrifterna visar på den kulturella övergången hedniskt - kristet.

När Ardres andra kyrka byggdes, kanske 1166, placerades Ardrekistan och dvärgstenarna direkt på mullen enligt en tydlig plan och med överdelen, ”huvudet”, mot öster vilket symboliserar icke-kristna människor. Kristen begravningssed är med huvudet mot väster.

Ardrekistan låg på den södra, manliga sidan av kyrkan och med en del mot koret.

Liknats dvärgsten låg på den norra, kvinnliga sidan av kyrkan.

Tolkningen är att Ailikn var huvudgrundare av Ardres första kyrka omkring år 1080. Ardrekistan och dvärgstenen visar på deras nyvunna kristna tro. Den vikingatida ornamentiken innebär att de färdas både efter gammal sed och med kristet stöd till sina mål.

Ur Eva Sjöstrands bok:

Under bönen "Gud och Guds moder vare nådig denna kvinna"

män som slåss och strider

  svärd och mjödhorn höjt i högsta hugg

  slingrande drakar, åttafotad häst

  så denna kristna bön "var henne nådig!"

Ailikns vagn berättar att flera trossatser

  för en tid levde sida vid sida

  akt av tolerans, sedvanerätt

För var fick välja sin av Freja, Tor eller Oden

Så van var guten att respektera grannens gudar

  att han knappast höjde ögonbrynen

  när de kristna kom med ännu en

Men att överge de gamla?

Det må ha frestat på att ta till sig nya tankar

  värst att inte få gravlägga sina döda på ättens hög